Future of Democracy samarbetar med podden Digitalsamtal som drivs av Anders Thoresson.
Innovation tillsammans med användarna istället för innovation åt dem. Så kan grundtanken med “living labs” sammanfattas.
Elena Malakhatka är forskare på Chalmers, och både bor och jobbar i HSB Living Lab i Göteborg där hon studerar energisystem, livsmedelsförsörjning och välmående.
– Nästan varje kvadratmeter är en del av en forskarstudie, på ett eller annat sätt, säger hon.
Idén med de här levande laboratorierna startade hos Electrolux på 1970-talet och är idag en metod som används över hela världen. Målsättningen är delaktighet, att skapa förutsättningar för många intressenter att tillsammans jobba med lösningar på stora utmaningar – genom att bryta ner dem i lösningar för ett bostadshus eller ett kvarter.
– Vi har många stora utmaningar som vi behöver lösa, och jag tror att sättet att göra det på är på en mer lokal nivå och på ett mer inkluderande sätt. Och för det är den här innovationsmetoden perfekt, säger Elena Malakhatka.
Marcus Matteby beskriver sig själv som en visionär som vill vara med och bygga ett bättre samhälle och stärka välfärden. Och som digitaliseringsdirektör i Sundsvall kommun är det knappast en överraskning att de digitala verktygen är viktigt i det bygget.
Sättet han vill använda tekniken på kallar han för kollektiv digitalisering – konkretiserad genom en ”digital kommunsammanslagning” mellan Sundsvall och grannkommunen Ånge.
Där samarbete ofta handlar om att man pratar ihop sig, men fortfarande jobbar var och en för sig, har Sundsvall och Ånge slagit ihop driftsmiljöerna, börjat använda samma applikationer och digitala infrastruktur för att i förlängningen också kunna slå ihop verksamhetsprocesser.
– Jag ser inget annat sätt än kollektiv digitalisering för att landets alla kommuner ska kunna bibehålla välfärden, säger Marcus Matteby.
Högst på önskelistan om policyförändringar som skulle kunna underlätta den utvecklingen är krav på öppna API:er, gränssnitt som gör det möjligt för system att kommunicera med varandra.
– Kommuner kan inte utveckla alla lösningar själva, men vi måste se till att de lösningar vi har kan prata med varandra. Jag skulle till exempel gärna se lagändringar som gör det svårare för leverantörer att låsa in sina kunder, säger han.
Hur värnar vi rättssäkerheten i ett samhälle där allt fler beslut fattas automatiskt?
Kring den frågeställningen kretsar Charlotta Kronblads forskning vid Handelshögskolan i Stockholm.
– Nu forskar jag om vad som händer i gränslandet mellan juridik, teknik och organisation. Det är ett spännande möte i ett nytt forskningsområde som är med och skapar det samhälle som vi vill leva i, säger hon.
Samtalet i avsnittet tar sin utgångspunkt i ett rättsfall som Charlotta själv drivit sedan 2020, där hon försökt få ta del av den programkod som använts i beslut kring skolplaceringar i grundskolan. Men någon algoritm fick hon inte se, och inte heller var domstolen intresserad av den.
För Charlotta Kronblad blir det här ett tydligt exempel på hur bland annat bevisbördan behöver förflyttas:
– Det är orimligt att enskilda individer ska bevisa att de drabbats av felaktiga beslut på grund av en algoritm. Det är rimligare om de som har tillgång till algoritmen ska bevisa att den fattar beslut i enlighet med lagen, resonerar hon.
Vidgar vi diskussionen ytterligare ser Charlotta Kronblad ett behov av ett gemensamt språk, där jurister och programmerare bättre förstår varandra, och en teknikneutral lagstiftning som tar sikte på hur teknik används snarare än hur komplex den är.
“Hur moderniserar vi Sverige med ny teknik och på ett hållbart sätt?”
Det är den övergripande frågeställningen som Future of Democracy tar sig an.
Det är också den frågeställning som kommer fungera som en fond för Digitalsamtal under de kommande veckorna.
I det första avsnittet på resan fram till den 13 juni, och nästa upplaga av Future of Democracy, är Mikael Ljungblom från AI Sweden och Martin Holmberg från Medier & Demokrati gäster.
Samtalet handlar om varför AI Sweden och Medier & Demokrati tagit initiativ till Future of Democracy – men det handlar framför allt om ett av många tänkbara svar på den övergripande frågeställningen: Varför det behövs fler politiker och fler journalister som förstår den digitala teknikens möjligheter och utmaningar.
“En av vårdens stora utmaningar är att det behövs mer personal. Den avlastning som vi kan få från AI och annan teknik spelar jättestor roll.”
Det säger Ann-Marie Wennberg, sjukhusdirektör på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och exemplifierar med radiologin:
“Där det skapas enorma mängder data och som tekniken kan hjälpa oss att hantera mycket snabbare. Rätt använd är potentialen i AI enorm."
Men för att hitta rätt sätt att använda tekniken krävs ett möte mellan de som förstår behoven och de som förstår tekniken. Daniel Gillblad, co-director scientific vision på AI Sweden, förklarar varför:
“En AI-expert som kommer in i ett nytt områden vet inte vad som är viktigast. Det behövs domänkunskap för att förstå detaljerna. Men de som inte kan AI vet inte vad som är möjligt att göra med tekniken.”
Därför blir mötet mellan domänexperter och teknikexpert avgörande. Men viktigt är också förhållningssättet på ett lite högre plan:
“AI är inte en quick-fix mer än i väldigt specifika fall. AI behöver ses som en metod för att långsiktigt utveckla en verksamhet,” säger Daniel Gillblad.
“Utvecklingen måste drivas från verksamheternas perspektiv. Vi kan inte sitta och vänta på att någon ska komma med lösningar till oss. Var ser vi en nytta, vad skulle vara hjälpsamt för oss?”
Det säger Pia Molander Wistam, tidigare socialdirektör i Norrtälje kommun.
Med i avsnittet är också Louise Callenberg, vd på konsultföretaget Singula och med en bakgrund som chef för digitaliseringsfrågor på Sveriges Kommuner och Regioner.
Samtalet handlar bland annat om visioner för hur ny teknik kan göra nytta i offentlig sektor, om teknikarv som försvårar och om riskerna med en offentlig sektor som är dålig på att utnyttja teknikens möjligheter. Och om ansvarsfördelning, rimliga förväntningar och lagstiftning som ibland innebär grus i maskineriet.
Både Pia och Louise deltog i samtalen på Future of Democracy hösten 2021 – och fortsatte det efteråt. Resultatet blev bland annat initiativet Bättre delat, som nyligen publicerat ett whitepaper med exempel på hur digitalisering kan bygga en bättre välfärd och vilka hinder som finns på vägen.
“Vilken ny förståelse skulle du som vd få om du hade tid att sätta dig en stund med var och en av företagets 15000 anställda?”Ett intressant tankeexperiment?
Eller något som faktiskt går att genomföra i praktiken?
Det senare, menar Oscar Stege Unger och Kye Andersson, två av grundarna till Canucci.
Deras svar på Future of Democracys övergripande fråga – “Hur moderniserar vi Sverige med ny teknik och på ett hållbart sätt?” – är “genom att lyssna”.
I grund och botten känns företagets idé igen. Medarbetarenkäter och pulsmätningar är inte något nytt. Men det traditionella sättet att genomföra dem har varit att ställa ett fåtal avgränsade frågor där svaren är lätta att kvantifiera. Canucci erbjuder istället fritextfält där man svarar på en öppen fråga på sitt eget sätt, med sina egna ord.
I avsnittet berättar grundarna Oscar Stege Unger och Kye Andersson hur det går att använda artificiell intelligens och språkteknologi för att låta organisationer lyssna på många fler röster än tidigare, när tiotusentals svar aggregeras och målar en bild av vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra i en verksamhet.
Och en verksamhet – det kan vara ett företag, offentlig sektor, eller ett politiskt parti som vill förstå vilka frågor som medborgarna tycker är viktiga.
“För många i offentlig sektor fokuserar på att göra på rätt sätt, men det innebär inte nödvändigtvis att man gör rätt saker. Det finns inget direkt samband däremellan.”
Jon Simonsson är ordförande för Komet, Kommittén för teknologisk innovation och etik, och efterlyser i avsnittet mer av en försökskultur i det offentliga Sverige. Han hämtar inspiration hos Axel Oxenstierna och argumenterar för offentliga testbäddar, eller “regulatoriska växthus”. Där får offentlig sektor förutsättningar, både regulatoriskt och ekonomiskt, att utforska och förstå teknikens möjligheter.
Växthusen skulle därmed både kunna göra det möjligt att “stresstesta” lagstiftningen – men också skapa ett utrymme för projekt som gör vissa dikeskörningar.
“Det som ibland ser ut som slöseri med pengar är investeringar för att förstå vad som fungerar och vad som inte fungerar.”
Det risktagandet behöver vi göra, menar Jon Simonsson.
“Både digitalisering och förvaltningsutveckling är nödvändigt för att få till stånd en hållbar omställning.”
Det 250:onde avsnittet av Digitalsamtal är ett avsnitt som pyr av frustration.
“Jag är frustrerad eftersom jag tycker att det går för sakta. Om vi missar det här gamblar vi med hela välfärdens framtid,” säger Johan Magnusson, professor vid institutionen för tillämpad IT på Göteborgs Universitet och föreståndare för SCDI, The Swedish Center for Digital Innovation.
Efter att i många år ha forskat på det privata näringslivets användning av digitala verktyg riktade han 2016 sitt intresse mot offentlig sektor.
“Offentlig sektor är 50 procent av BNP samlad i en stor koncernstruktur. Gör vi något bra i vår forskning kan det sprida sig och få enorm påverkan, i det offentliga är det inbyggt att man vill dela med sig och lära av varandra.”
Och utrymme att lära och förbättra, det finns det.
“1,7 miljoner invånare i Sverige riskerar att hamna på efterkälken när det gäler tillgång till digital välfärd. Och i takt med att digital välfärd måste ersätta stora delar av den fysiska välfärden så innebär det att det är personer som hamnar på efterkälken när det gäller välfärd.”
Vad gör att vi inte kommer framåt? Johan Magnusson ser hinder i bland annat en rädsla att göra fel, samma rädsla som Jon Simonsson i avsnitt 249 för övrigt också lyfte fram som en utmaning:
“Folk är rädda för att göra fel, rädda för att bryta mot lagen. Men vi tittar aldrig på vad det kostar att stå still. Att ha noll risk i en kommun eller myndighet borde vara tjänstefel eftersom det också innebär noll grad av innovation och noll grad av framdrift. Och vi har inte råd med det. Vi behöver politiker som avsätter pengar i budget för utforskande aktiviteter,” säger Johan Magnusson.
Finns det något ljus i mörkret då? Absolut.
“För mig är det tjänstemannanivån. Där finns det personer som förstår – och de blir fler och fler.”
“Tekniken står aldrig still. Det är det som är så spännande och kittlande, att det hela tiden finns nya utmaningar och nya stenar att vända på.”
Det säger Judith Wolst, som tillsammans med Aurore Belfrage gästar Digitalsamtal/Future of Democracy. Tillsammans är de aktiva i SusTechable, en plattform där de vill göra det tydligt att och hur ny teknik skapar förutsättningar för att driva företag på ett mer hållbart sätt.
Och det är också kring det samtalet i avsnittet handlar:
“Teknik är en dunderhonung för en hållbar omställning,” säger Aurore Belfrage.
Men precis som Bamses dunderhonung inte löser några problem av sig själv är teknik också bara ett verktyg.
“Digitalisering är inte en konkurrent till viktiga politiska frågor som utbildning och sjukvård. Digitalisering är en möjliggörare. Om vi inte digitaliserar kommer vi inte kunna ha en effektiv skola och sjukvård,” säger Aurore Belfrage.
Och för att dra nytta av tekniken, för att hitta rätt användningsområden och för att utnyttja den på bästa sätt, krävs ett lagarbete. Anna Eriksson, generaldirektör på DIGG, har varit inne på samma resonemang i ett tidigare avsnitt av Digitalsamtal.
Judith Wolst beskriver ett lagspel som måste ske på åtminstone tre nivåer: Mellan individer med olika kompetenser, mellan olika typer av teknik, och mellan organisationer med olika ansvar för en hållbar helhet.
Dessutom innehåller samtalet två tydliga efterlysningar:
Internetstiftelsen gör varje år den stora enkätundersökningen Svenskarna och internet. Och när det är valår kommer en valspecial.
Utgångspunkten för avsnittet med Jannike Tillå, Vice President Communications & Public Benefit på Internetstiftelsen, och Carl Heath, senior forskare på RISE, är årets upplaga av valspecialen. Det innebär ett samtal som bland annat handlar om nätet som en plattform för ett politiskt samtal, om vilken roll nya tjänster spelar, hur politiker utnyttjar möjligheterna och vilka förväntningar och förhoppningar väljarna har.
Framför allt bland de unga finns en framtidsoptimism om hur nätet kan spela en roll för demokratisk delaktighet. Men än har inte nätet som en arena för dialog och möte mellan politiker och väljare realiserats:
“För politikerna är internet fortfarande i hög utsträckning en verktyg för broadcasting,” säger Jannike Tillå.
Det finns också andra utmaningar att ta sig an, som bland annat tar sig uttryck i självcensur på grund var rädsla för hat och hot. Från lagstiftarens håll, på både nationell och internationell nivå, är det här frågor som det jobbas med.
“Men vi har ingen erfarenhet av att lagstifta i sammanhang som är så rörliga som det här,” säger Carl Heath.
Därför, menar han, måste vi jobba med innovation av själva processen för nya lagar och regler.
“Vi behöver hitta sätt att lagstifta inte bara baserat på det som hänt, utan för det som komma skall.”
Flera av Digitalsamtals gäster lyfte i avsnitten inför Future of Democracy på H22 i Helsingborg just Helsingborgs stad som en föregångare vad gäller digitalisering av offentlig sektor. Efter konferensen passade vi därför på att sätta en mikrofon på Helsingborgs digitaliseringsdirektör Martin Güll för att få veta hur staden jobbar.
En del är att byta vokabulär, från “digitalisering” till “innovation”:
“Det är inte så annorlunda, egentligen. Men det är ett annat sätt att prata om det. Digitalisering blir snabbt teknik, vilket gör att diskussionerna blir distanserade från dem som känner att de inte kan teknik. Men innovation kan alla förhållla sig till,” säger Martin Güll.
Att släppa fokuset på tekniken innebär också att andra aspekter i innovationsarbetet får ta plats, som kultur, struktur och förmågor.
“Förändringsarbetet måste ske genom medarbetarna i organisationen. De är där kompetensen om hur verksamheten fungerar finns. Därför tror jag inte på att trycka ut centrala projekt. En förskolepedagog, en socialhandläggare eller en inköpare med en idé som de vill testa ska istället få stöttning i det. Det är så vi kommer nära det äkta behovet.”
“Vi brukade bara samla in hälsodata när någon känner sig sjuk. Ny teknik gör det möjligt att samla in data också när vi mår bra,” säger Mark Wolff, chief health analytics strategist på SAS Institute, en av deltagarna på Future of Democracy i Helsingborg.
Och med möjligheten att samla in data också när vi är friska får vi en baslinje att jämföra oss med när vi är sjuka.
“Det innebär att vi kan sätta vår sjukdom i relation till hur vår kropp fungerar när vi är friska. Hur sjuk är jag, egentligen? Men det innebär också att vi kan hitta tidiga tecken på sjukdom. Det här kommer förändra hur vi tänker kring hälsa.”
Men det kommer också kräva nya sätt att tänka om andra saker. Som datadelning och personförsäkringar. Vilken data vill jag dela med vem? Och hur ska den få användas?